En sak som jag tänkt på väldigt mycket de senaste dagarna är att för, låt oss säga ett halvår sedan, hade vi ingen aning om vem det var som låg där inne i magen och sprattlade som en tok. Visst älskade vi henne redan då men man kunde inte riktigt greppa att det faktiskt låg en liten människa därinne. Att det faktiskt var Minou hade vi ingen aning om. Tänk att det för exakt ett år sedan var hon som la sig till rätta i min mage, då bara någon millimeter stor. Tänk vilken häftig grej!

     Idag är det en ren självklarhet att just hon är hos oss och jag är så tacksam över att jag får vara hennes mamma och få se hur hon utvecklar en egen personlighet för var dag som går.