Att titta tillbaka



En sak som jag tänkt på väldigt mycket de senaste dagarna är att för, låt oss säga ett halvår sedan, hade vi ingen aning om vem det var som låg där inne i magen och sprattlade som en tok. Visst älskade vi henne redan då men man kunde inte riktigt greppa att det faktiskt låg en liten människa därinne. Att det faktiskt var Minou hade vi ingen aning om. Tänk att det för exakt ett år sedan var hon som la sig till rätta i min mage, då bara någon millimeter stor. Tänk vilken häftig grej!
     Idag är det en ren självklarhet att just hon är hos oss och jag är så tacksam över att jag får vara hennes mamma och få se hur hon utvecklar en egen personlighet för var dag som går. 


Minou på BB, 1 dag gammal. 

Hem till Stockholm



Nu bär det äntligen av hemåt. Hem till vardagen. Hem till vår underbart sköna säng. 
Skruttis sover på sätet bredvid mig och förhoppningsvis förblir det så resten av resan. Hoppas ni får en underbar måndag!

En dag i Lund



Älskade skrutt börjar bli så stor!

Idag tog vi bilen till Lund för att träffa min älskade vän och Minous fadder, Andrea. Vi hade en otroligt mysig dag tillsammans, med brunch och en lång härlig promenad på Lunds kullerstensgator. 
     Helgen blir de sista dagarna av mitt besök i Skåne och tåget hem till Stockholm går på måndag. Det har varit en mysig vecka hos mormor och morfar men det ska bli så skönt att komma hem igen och komma tillbaka till vår lilla vardag. 
     J kommer hem från Los Angeles på onsdag och vi saknar honom massor. 12 dagar räcker. Mer än så får han inte var borta!